De flesta fel i areauppgifter beror inte på slarv med måttbandet utan på att man tillämpat fel regel. Här är de fem vanligaste, och vad vår regelmotor gör åt dem.
1. Att mäta utvändigt
Bruttoarea mäts utvändigt, boarea invändigt. Blandar man ihop dem hamnar man lätt 5–10 procent för högt, eftersom ytterväggarna i ett vanligt hus är 30–40 centimeter tjocka. Ritningar från bygglov anger ofta bruttoarea. Vår inmatning ber uttryckligen om invändiga mått i varje rum.
2. Att räkna yta under 1,90 meter
Under snedtak är det frestande att räkna hela golvytan. Standarden tillåter bara ytan där takhöjden är minst 1,90 meter, plus ett tillägg på 0,60 meter. Vindsvåningar som marknadsförs med hela golvytan kan i verkligheten ha 30–40 procent mindre boarea. Regelmotorn räknar ut andelen från lägsta och högsta takhöjd och flaggar rummet som osäkert, eftersom en snedtaksberäkning bygger på antaganden om takets lutning.
3. Att glömma att källare är biarea
En inredd källare med gillestuga, bastu och extra sovrum känns som boarea. Enligt standarden är den biarea, eftersom golvet ligger under omgivande mark. Det här felet är vanligt i villaannonser och kan ge en uppgiven boarea som är 40–60 kvadratmeter för hög. Regelmotorn tillämpar markregeln före ändamålsregeln, så ett rum markerat "under mark" blir alltid biarea. Rummet flaggas dessutom med en uppmaning att bekräfta marknivån.
4. Att avrunda per rum
Om varje rum avrundas till hel kvadratmeter innan de summeras kan felet i en bostad med tio rum bli flera kvadratmeter. Standarden avrundar totalsumman, inte delarna. Vår motor räknar med full precision rum för rum och avrundar först i redovisningen.
5. Att lita på gamla ritningar
Ritningar från 1960- och 70-talen visar ofta bostaden som den projekterades, inte som den byggdes. Flyttade väggar, inbyggda balkonger och ombyggda vindar syns inte. FMI:s hållning är tydlig: en ritning är en giltig källa, men källan ska redovisas och avvikande uppgifter ska anges. Vårt mätbevis anger alltid vilket underlag som använts och märker resultatet som en uppskattning tills det granskats.
Vad flaggorna betyder
Varje rum som klassats med hjälp av ett antagande får en flagga i mätbeviset: snedtak, marknivå eller uppgifter hämtade från ritning. Flaggorna samlas i en granskningslista längst ned. Listan är avsedd för den som vill kontrollera just de rum där en felmätning skulle göra störst skillnad. På /kompass visas samma ytor som "osäkra ytor" redan innan ett mätbevis skapas.